Det här blir det sista inlägget från östteamet för i år… Och eftersom att några turnéstopp passarat så att säga obloggade så tänkte jag lite kort skriva om dem nu.

Vi börjar med Peace & Love, en vecka full av fred, kärlek och djurrätt!
På en festival med runt 40 000 besökare blir det aldrig lite att göra och det blir aldrig tråkigt. Nio fantastiska volontärer hjälptes åt att bemanna infotältet i fem hela dagar. Vädret var fantastiskt, besökarna var fantastiska och VI var fantastiska.

Vi fick också ett litet besök av Paolo Roberto, Lovisa var kvick att fråga om han ville skriva på våran namn insamling mot burägg, men han ville hellre kavla upp ärmarna på skjortan och kolla så att musklerna fanns kvar…

Egentligen finns det hur mycket som helst att säga om den här veckan, men det är svårt att veta vart man ska börja. Vi samlade in över 3000 namn och fick närmare 150 nya medlemmar, ni kan ju tänka er hur många möten vi hade, hur många samtal som pågick och hur många människor vi påverkade. Jag blir överglad bara jag tänker på det. Men jag tror inte jag är kapabel att skriva den boken just nu så jag ger er några fler bilder istället.

Några veckor efter Peace & Love var det dags för Pride, som var en annan helt fantastisk vecka. Bland det första som hände när vi öppnade tältet i Kungsträdgården på tisdagen var att en tjej kom fram till oss och sa ”jag gick den här foldern av er för några veckor sedan (pekade på Vegoland), den fick mig att bli vegan”. Snacka om kvitto på att det vi gör faktiskt spelar roll och gör skillnad! Och efter det samtalet fortsatte kvitton att rulla in under hela veckan. Bland annat kom det fram en man till tältet när det var rätt packat med folk runt infobordet och sträckte på sig för att kunna prata med någon av oss som stod där inne sedan sa han lite skeptiskt ”vad är det ni menar egentligen? ska man inte få äta kött över huvud taget?”, men efter knappt tio minuters samtal var tonen en annan och mannen blev både medlem och frågade om han kunde bli aktiv så han fick träffa andra som kunde hjälpa honom att sluta äta kött”.

Men priset som finaste höjdpunkt på festivalen var nog ändå en tjej i tältet bredvid oss som kom och pratade ett långprat. Alla möjliga diskussioner och argument plöjdes och nya synsätt vidgades. Dagen efter kom hon tillbaka med en tackkorg full med saker från hennes trädgårdsland. Glädjen och peppen som redan var på topp höll på att svämma över! (Ni kan läsa om händelsen ur hennes synvinkel på: http://sannak.se/recept/baka-till-en-vegan). Många och långa dagar hindrade inte peppen ens de sista timmarna på lördagskvällen och det är den känslan, känslan av att det vi gör spelar roll, som vi måste ta med oss och lyfta fram de stunder då peppen inte är lika hög.

Sommarens sista stopp för östteamet var Popagandafestivalen i Stockholm. Djurfaddermålet har aldrig varit tydligare: 41 medlemmar (det skulle innebära 400 medlemmar totalt denna sommar!). Det både började och slutade bra! Sent på lördagskvällen gick vi i mål med 42 nya medlemmar! hurra!

Under lördagen kom vår vän Minkaela på besök och var såklart oemotståndlig att krama på både för oss och för festivalens övriga besökare. Tanken på alla hennes artfränder som sitter inspärrade i små smutsiga burar runt om i landet är aldrig långt borta. Och det är för dem vi fortsätter vårat arbete!
Eftersom att det här är mitt sista inlägg för denna sommar så vill jag passa på att tacka alla fantastiska volontärer som ställt upp och jobbat! Ni är asgrymma allihop! Jag vill också passa på att hälsa alla nya medlemmar välkomna, Välkomna!

Jag kan redan känna peppen inför nästa års sommarturné! Det här året har varit helt fantastiskt mega-super-bra, nästa år kommer bli ännu bättre!

Ta hand om er tills vi ses nästa gång!

Jag har haft tid att varva ner ett tag innan jag skriver det här. I lördags, för nästan en vecka sen nu, sprang jag Midnattsloppet i Göteborg! Allt för att fira att jag och mina kära rävkompisar blev fria rävar för 10 år sedan tack vara en trevlig lag som gjorde det alltför oekonomiskt att hålla rävfarmar i Sverige.

Under dagen var jag väldigt orolig, det slutade inte regna vilket är ett stort problem för min päls. Ja, jag har blivit kinkig med min päls, den blir ju inte alls lika blank och fin om regnet kommer på den. I början fick jag stå i poncho men som tur var slutade det regna precis innan starten och jag kunde bli en snygg räv igen.

Med en halvtimmas jobbig försening gav jag mig iväg med min öppna bur där det stod ”think outside the cage” och ”10 år av rävfria burar”. Vi var inte de enda som gav sig iväg, 14 000 (tror jag) andra startade också denna kväll. Förutom elitlöpare och människor i orange kläder såg vi t.ex. Poseidons döttrar, Flintstones, en zombie och en app. Snällast var utomjordingarna som gav mig och buren blommor efteråt, vi gissade att de kom från planeten snällus.

I början av tävlingen hände dock något mycket otrevligt och läskigt! En tiger kom smygande bakom. Jag var något orolig men han pratade på och sa att min päls var fin. Just när jag trodde jag varit alltför dömande och att tigrar också kan vara trevliga sa han att han skulle kunna äta mig!!! Jag sprang snabbt därifrån men var orolig hela banan igenom, som tur var såg jag honom aldrig mer igen.

Höjdpunkterna var alla goa och glada människor. Barnen vinkade på fint men som vanligt är festarna något vildare än de andra. Jag klagar inte, de var roliga och hejade på som bäst! Tack vare dom klarade jag mig igenom de 10 kilometrarna som var något svettiga.

När augusti månad drog sig mot sitt slut svämmade Norrköping över av tivoliattraktioner, utescener,  marknadsstånd och människor. För andra året i rad hade vi ett tält på marknaden där vi pratade med förbipasserande, blåste ballonger och åt minst tre sorters kakor.

På torsdag kväll kom vår turnécoach med bilen fullastad med material, tält och annat smått och gott. Lokalavdelningen mötte uppe för att lasta i ballonger, banderoller, lampor och ljusslingor från vårt förråd. Sedan bar det av till marknadsplatsen där började bygga upp tältet och ställa allt i ordning för morgondagens marknad. Det gick snabbt att få upp allting och byggkvällen avslutades med ett fotoögonblick där vår kassör hade klätt på sig maskotdräktens huvud.

Vi träffades igen på fredagsmorgonen och plockade fram det sista. Snart fylldes gatorna av människor och vi började dela ut ballonger, tidningar och recept till alla som kom förbi. Redan till kvällen tog bjudgodiset slut och vi fick ge oss ut i regnet för att hitta nytt.  Till slut fick vi stänga för att regnet jagat bort såväl marknadsbesökare som försäljare.

På lördagsmorgonen strålade solen och vi peppade igång med ballonger och materialutdelningen igen. Under dagen tog godiset slut igen och vi bytte till minst tre sorters kakor. Totalt värvade vi 14 nya medlemar där 13 var djurfaddrar och en var en ungdomsmedlem. Vi delade också ut omkring 2000 flygblad där cirka 1600 var receptrelaterade, YAY! Dessutom ville fem av våra besökare bli aktiva och göra skillnad för djurens rätt. Allt som allt hade det varit en bra helg när vi packade ihop vid elva på lördagsnatten och skickade hem turnécoachen.

Lördagen och söndagen på marknaden var också besökta av ett litet antal besökare. Men när vi nästan hade tappat hoppet träffade vi under söndagen på vår första djurfadder under marknaden. Han tvekade inte en sekund på att bli medlem och pratade med oss om hur han ofta möts av människor som ser som ”fågelholkar” när han pratar om djurens situation. Låt oss hoppas att han lyckas bättre med sina samtal i framtiden och att intresset för djurens situation och vad vi alla kan göra åt den ska bli mer spridd i norra Norrland i framtiden!

Helgens festival kändes verkligen som ett värdigt avslut på en intensiv sommar. Foldrar och kort försvann i en rasande fart samtidigt som Rävmond gjorde succé bland de vuxna och kramsugna barnen. Vädret välsignade oss med en solig och regnfri helg till skillnad från när vi stretade i regnet ute på Hisingen under West Coast Riot och Metaltown.

Efter årets första turnéstopp på Metallsvenskan i Örebro skrev jag såhär på bloggen:

I bilen på vägen hem undrade jag över alla de samtal som vi inte får delta i. De som man hör startas upp när en klunga människor ser en av våra banderoller eller får ett flygblad men som hinner slingra sig iväg in i festivalbullret innan man hinner snappa upp vilken väg konversationen tar.

Denna tanke om hur vi på sommarturnén jobbar med att i stor skala skapar djurrättsringar på sommarsveriges vatten har sedan varit genomgående i hur jag tänkt kring sommarens jobb. Alla mätbara sammanfattningar är självklart ytterst intressanta för att skapa sig en bild av vår påverkan när vi är ute och jobbar. Men det som inte syns och som vi inte kan mäta är det som fascinerat mig mest under de gågna månaderna. Vad händer med de hundratals vegetariska startpaket som vi har skickat ut under sommaren? Hur har de över 20 000 flygblad, kort och tidningar som vi delat ut på de stopp där jag närvarat tagits emot? Hur många nya idéer har slagit rot efter de tusentals samtal vi fört och hur många av nyhetsbrevets tusentals nya prenumeranter kommer att finna att Djurens Rätt är en organisation som kan föra deras talan i djurrättsfrågor? Hur många har testat att börja äta vegetariskt efter att ha läst någon av våra foldrar? Det enda sättet som jag kan få veta mer om detta är om ni mailar mig och berättar om era möten med Djurens Rätts turnéteam denna sommar.

Idag medan jag satt och sammanfattade sommarens bravader fick jag följande i ett mail från Carin som var med på Way Out West i helgen:

Det kändes som vi startat en vegansk revolution sista kvällen, när ni lämnat mig vid centralstationen så stod jag länge och väntade på bussen, där pågick en djurrättsdiskussion som heter duga vilken sedan fortsatte inne på bussen och fler människor blev inblandade när jag gick av bussen så var det två andra som också gick av som fortsatte diskussionen bakom mig hela vägen hem.

Veganrevolutionen på fyra hjul. Det är vi det. Vi ses igen nästa år.

Nu är vi precis hemkomna från årets Keep it loud-festival. Det var en hel del ”festprissar” på plats och vi fick in bra med namnunderskrifter till kampanjen Säg NEJ till djurtestad kosmetika liksom till äggkampanjen och en och annan ny medlem blev det också. För att inte tala om materialet som delades ut…

Besök gärna Djurens Rätt Linköpings egen blogg, för mer information om vad som är på gång.

Volontärteamet bestod mest av aktiva från Umeåavdelningen men också vår tappra hjälte från Skellefteå. I montern kunde både barn och vuxna tävla genom att svara på frågor där den tävlande skulle ringa in de påståenden som inte stämde. I den mysiga barnhörna kunde barnen rita en bild på sitt favoritdjur och prata om djur med någon av oss från Djurens Rätt. Inför mässan inleddes ett samarbete med The Body Shops butik i Umeå. Genom dem fick vi schampo och balsamprover för utdelning tillsammans med rabattkuponger till deras butik i Umeå. Tack till den trevliga personalen på The Body Shop (företaget finns med i vår icke djurtestatlista Sminksmart) som varit väldigt fina och vi ser fram emot fler samarbeten i framtiden.

Huvudtemat i vår monter var sommarens stora kampanj där vi vill att ICA ska sluta sälja ägg från burhöns. Parallellt visades utställningen Walls of Glass. Samtalen runt djuren i livsmedelsindustrin i allmänhet och äggindustrin i synnerhet var många.

I det stora hela var det ett mycket lyckat turnéstopp med fina möten och bra samtal. Många påskrivna kampanjkort, flertalet nya medlemmar och en hel drös med t-shirts, böcker och pins som fick nya ägare. Djurens Rätts plats på Nolia var en bra plats där montern syntes långa vägar och många personer passerade oss för att flytta sig mellan de olika mässhallarna. Maskoten Hönrietta besökte montern vid några tillfällen och det var inte bara barnen som ville ha en kram av henne utan även Anja Pärsson. Ja, DEN Anja Pärsson. Alla vill hänga med Hönrietta! Mängder av barn fick ballonger och juniortidningen Rädda Djuren av henne eller någon av våra volontärer.

Över 1000 recepthäften delades ut under mässan och många blev glada över att upptäcka att det var ett litet häfte fyllt med vegetariska recept. Vi hoppas, i och med alla dessa bra samtal, att vi har inspirerat till att äta mer vegetariskt.

Självklart var inte alla möten smärtfria utan det kom en och annan otrevlig kommentar och några lite tyngre samtal där folks okunskap om djurens situation synliggjordes. Men som de positiva djurrättare vi är väljer vi att fokusera på de bra samtalen och jag minns särskilt den äldre mannen som kom fram till oss och sa ”Det här gör ni bra”! Tack du okände man, det är personer som du som gör att man känner hopp för framtiden!

Ásta Brynsteinsdóttir

Ett av de bästa samtalen var Johans med ett norskt par som kom fram och berättade att vi nog hade haft en stor del av att de blev veganer. De hade pratat med Johan under förra årets Urkult och hade nu blivit veganer. Det är alltid kul att få återkoppling på sin aktivism och se att det vi gör får återverkningar i faktiska handlingar hos de vi möter.

Även matmässigt var Urkult riktigt bra som vegan/vegetarian. Våra vänner i Veganköket fick ett flertal besök av oss hungriga aktivister under stoppet. Nu fortsätter vi i norra turné-teamet med fullt ställ på Nolia-mässan i Umeå nu under veckan! Är du i Umeå så kom gärna förbi och besök oss!

Djurens Rätt-gänget med våra norska vänner

Vi kunde även märka på plats att väldigt många av festivalens besökare bar på ett engagemang för sociala frågor och det var inte helt ovanligt att vi stötte på folk som hållit sig borde från muskeltuggande i mer än ett decennium. I en sån situation är det väldigt tacksamt att vara djurrättare. Vi hade inga problem att ordna varken nya medlemmar eller namnunderskrifter till sommarens kampanj för ett buräggsfritt ICA. När sedan det utlovade monsunregnet som skulle drabbat i stort sett hela landet på lördag uteblev och festivalen istället kunde avslutas med gassande sol så var helgen i stort sett perfekt.

Men efter tre dagar av tillbakalutat baktaktsgung fanns dock ett visst kli fortfarande kvar i fingrarna och turnébilen satte därför kurs mot Eskilstuna där det svenska bandet No Omega skulle avsluta sin sommarturné tillsammans med tre andra europeiska band som bjöd på en blandning av hardcore och kängpunk. En perfekt återställare och ytterligare en chans att befästa djurrättsaktivismens plats i den svenska hardcorescenen där den absolut har en plats att fylla, precis som i reggaescenen. Och överallt annars nu när jag tänker efter.

SSU:s kongress var en intressant miljö att befinna sig i. Vi var såvitt jag kunde se den enda helt utomstående organisationen som fanns på plats, och vi var omgivna av hundratals politiskt intresserade, pålästa och debattsugna personer mellan 15 och 30. Ett guldläge. En trappa upp pågick förhandlingarna, och ibland hördes applåder och jubelrop när ett omdebatterat beslut gick igenom. Vid ingången fanns säkerhetsvakter och alla fick passera genom en metalldetektor, en väldigt påtaglig påminnelse om terrordådet och tragedin på Utöya. 

Flera av SSU:s distrikt har fattat beslut om att bara servera vegetarisk mat på sina sammankomster, men tyvärr inte på riksnivå. Däremot är förbundet klart emot pälsdjursuppfödning, och vi märkte tydligt att det finns starka röster inom SSU för en mer radikal djurpolitik. Vi hoppas att de blir ännu fler i framtiden!

Torsdagen inleddes med några timmar i bilen från Umeå för att komma till ett ganska folktomt festivalområde. Platsen vi hade fått tilldelat oss var inget hit under första dagen men visade sig ändå vara helt ok de andra dagarna. Grannarna var först ett gäng ganska så dryga ungdomar som passade på att få driva med oss. Tråkig början som ändå slutade med fina samtal oss i mellan. En av säljarna greppade till och med tag i en bunt med äggkampanjkort och samlade namn i rekordfart. Det märktes att han är säljare.

Torsdagen var ingen höjdare, det var inte några stora band som skulle spela och många av besökarna skulle troligtvis jobba dagen efter. Trots det fick vi ändå en del bra samtal, de sämre samtalen har vi valt att glömma. Vi spenderade natten på en rastplats utanför Piteå och planen på att sova i bilen spräcktes när billarmet försökte vagga in oss i sömn. Det blev till att slå upp tältet!

Fredagen började genom att vi tog en tur till ett studentområde i Piteå för att dela ut material. 400 exemplar av vår senaste folder Hungrig? delades ut på mindre än en timme. Väl på festivalen var motivationen hög och besökarna var både fler och gladare än dagen innan. Två volontärer blev tre och stämningen var fin i vårt tält. Under fredagen delade vi ut vår juniortidning Rädda Djuren till glada barn. Barn är tacksamma att dela ut till, det är alldeles för få vuxna som tjoar och skriker glatt till sina kompisar att de fått en tidning av oss. Ballongerna vi hade med var även de populära.

Lördagen blev en favorit i repris med spring i trappor och utdelning av Gott Grillat Grönt. Vi gästades av ytterligare en volontär och receptflygbladen delades ut till höger och vänster  även till festivalbesökarna. Piteå dansar och ler känns för mig lite annorlunda än de andra festivalerna jag är van vid och kan mellan varven kännas lite svår då besökarna många gånger var stora gäng av överförfriskade ungdomar och medelålders som tycker ”kött är gött”! Norrland är ibland svårjobbat när det gäller djurrättsfrågor men så finns det dem som besöker vårt tält för berätta att de tycker det är så bra att vi är där. Vissa av dem var redan medlemmar och vissa blev det på plats. De kommer fram för att prata lite, titta på våra böcker och köpa sig en tröja. Varenda litet frö vi kan sätta hos en och annan av alla de som besökte festivalen känns viktigt och gör att det känns så otroligt värt att vara där, även i de jobbiga mötena.

Ásta Brynsteinsdóttir

”Nej, usch, jag äter inte kött” sa hon bestämt när jag sträckte fram flygbladet till henne. Jag fick snabbt förklara mig och sen slank även den receptfoldern ner i en väntande handväska.

Även skrivplattorna gick varma. De allra flesta inser ju att det där med burhöns är lite väl mycket 1900-tal och blir glada när de inser att de så enkelt kan göra skillnad för djuren.

Hur som helst är ju ingen gladare än vi att hultsfred, där allt startade, har återuppstått! För till och med innan det fanns någonting som hette Sommarturnén befann vi oss med infotält på denna festival! Fråga Benny Andersson (vår verksamhetschef) om hur det varit så kommer ni få en berättelse rakt från hjärtat om hur  det varit under  de år han varit här sedan 1993!

Tyvärr inleddes årets festivalen med ett dygn som enbart bestod av REGN! Men eftersom att Djurens Rätt har fullt av tappra volontärer som inte bryr sig om vädret så gjorde det inte oss så mycket, egentligen. Och desto finare blev det ju på fredagen och lördagen.

Lördagskvällen avslutades med en fantastisk spelning med vegomannen Morrissey! Alla i hans band hade på sig tröjor med texten ”Fuck Fur” och till vår stora glädje spelade han den legendariska låten ”Meat is murder” som genom åren fått många människor att tänka till. I bakgrunden rullade en film med klipp från djurindustrier… Och inte nog med det! Tidigare under kvällen hade köttgrillen bredvid scenen fått stänga; (jag citerar deras skyld) ”Stängt pga Morrissey´s allergi mot köttätande svenskar”.

Trots att festivalen kändes lite tunn i folkmängd, jämfört med vad man kanske hade väntat sig, så kunde vi på söndagen åka hem med en stadig bunt nya djurfadderanmälningar och närmare 700 namnunderskrifter. Inte illa!

 
Jag avslutar detta inlägg i vanlig ordning med några bilder!

Vi visade även film under festivalen, filmen Meat the Truth som tar upp sambandet mellan utsläpp av växthusgaser och köttproduktion. Ett samtal som jag personligen minns speciellt bra är det som jag hade med en kvinna som efter att ha sett filmen kom fram till tältet och sa att hon skulle börja äta vegetariskt en gång i veckan. Förhoppningsvis leder den dagen i veckan fram till att hon till slut äter vegetariskt veckans alla dagar!

Även inne på marknaden kunde vi nå ut till hundratals människor med djurfria grillrecept och kort som uppmanar till att beställa ett gratis vegetariskt startpaket. Vad är ett vegetariskt startpaket? Beställ ett och kolla själv!

När väderleksrapporten säger att det ska regna blir man lite orolig. Grillfest och spöregn rimmar illa. På lördagsmorgonen såg vädret ännu skrämmande ut men vi samlades ändå i Skövde för att förbereda vår första stora utåtriktade aktivitet som grupp.

Sojafiléer marinerades, potatissallad rördes ihop och grönsaker skivades till våra vegburgare. En grönsallad med vinegrette gjorde vi också i ordning. Infopåsar med foldrar, medlemstidning och sponsrad nötcreme packades ihop för att kunna delas ut till våra besökare. Samtidigt slängdes med jämna mellanrum förväntansfulla blickar genom fönstret upp mot himlen, vädret började bli bättre!

Vid tretiden gav vi oss av till parken för att börja bygga upp området. Grillplats, servering, infobord och ljud till scenen kom på plats. Tipspromenaden sattes upp, ballonger blåstes och alla jobbade på för att hinna ordna allt till kl 18 när kalaset skulle dra igång. Vid det här laget hade vädret hunnit bli helt fantastisk med strålande solsken och värme. Vi märkte snart att valet av plats var jättebra; Helénsparken verkar vara ett ställe dit människor i olika åldrar gärna söker sig en fin sommarkväll för att sitta en stund i solen. Kanske bidrog det en del till vårt stora antal besökare?

När klockan slog sex var parken fylld av människor. Stämningen var redan på topp, trots att vi inte hunnit dela ut en enda matbit än. Scenen fylldes av musik från bland annat Browsing Collection, som är ett lokalt straight edge-band vilket innebär att de förespråkar en vegetarisk och drogfri livsstil. Den här dagen spelade de akustiskt. Helt rätt i det här sammanhanget!

Vår maskot kossan Kornelia dök upp och dansade runt bland barn och äldre och delade ut ballonger. Alla som ville fick en kram och det märktes att Kornelias besök var uppskattat av alla. Musik, tipspromenad och mat kompletterades såklart med kubb (vad är en grillfest utan kubb?) och succén var gjord.

Jag är positivt överraskad över hur stor uppslutning det var; Vi serverade över 200 portioner mat! I en större stad kanske 200 portioner inte är något sensationellt, men här i mitten av Skaraborg där köttproduktionen är så omfattande och kött är gött-attityden alltid hänger i luften är det helt fantastiskt att så många dök upp. Vad som är ännu mer fantastiskt är att så många av våra besökare aldrig hade ätit vare sig vegoburgare eller sojafilé innan och att de fick med sig en ny positiv bild av vad vegetarianer äter. Många berättade för oss både en och två gånger hur otroligt gott det var och vissa förstod inte ens att det var vegetariskt vi serverade, de tyckte att det var så likt kött!

 - Kan man få lite mer kött?

- Det är sojafilé, helt veganskt!

- Det var som fasen!

Sammanfattningsvis blev det en helt fantastisk kväll som var perfekt på alla sätt. Vädret, stämningen och alla fina ord från våra besökare… Många sa att vi måste arrangera ett liknande evenemang nästa år. Det värmer i hjärtat.

Tack till alla som spelade, vår sponsor Göteborgs Hälsosport samt SLA och Radio Skaraborg som gjort reportage om Grillkvällen. Tack också till alla besökare och tack du som har hand om vädret!

Till sist vill jag rikta ett stort tack till resten av arrangörerna. Skaraborgsgruppen består av en otrolig samling människor som kompletterar varandra så himla bra. Vi behövs här. Jag är glad att vi funnit varandra och tillsammans kommer vi göra underverk. ♥

Vem är Putte?

Efter fyra dagar i Karlskoga tycker jag ändå inte att jag riktigt fått kläm på det. Vad jag däremot har fått kläm på är att en PiP-besökare bryr sig om djuren och verkligen uppskattar att Djurens Rätt kommit för att besöka just deras festival.

Vi anlände till Karlskoga på onsdag morgon i en tryckande värme med skapligt mycket moln på himlen. Vi satte upp vårt tält, hade genomgång och förberedde oss för festivalen. Portarna slogs upp för allmänheten och vi såg till att Djurens Rätt var det första de såg. Vi delade ut flyers vid entrén och välkomnade dem förbi vårt tält. Nu var Putte i Parken igång på allvar.

Det vi arbetade främst med var att samla in underskrifter för Djurens Rätts kampanj för att få ICA att sluta sälja burägg, att informera om djurs situation och djurrätt, och att rekrytera nya medlemmar. Ett arbete som visade sig vara ganska uppskattat. Det var en hel del människor som först blev skrämda av termen djurrätt men när de fick veta att det handlade om att hönor inte skulle behöva sitta i bur så såg de det som en självklarhet och ville absolut skriva på och visst skulle alla deras vänner skriva på och tack Djurens Rätt för att ni driver detta.

Jag lyckades på festivalområdet springa på självaste Josefinito Johansson, kvinnan som i en Pang Prego-sketch förklarat att det bara är kriminella höns som sitter i bur och man måste köpa deras ägg för det är så de betalar igen till samhället. IRL verkade hon inte alls ha denna åsikt. När hon såg att jag kom från Djurens Rätt så blev hon jätteglad och tyckte att det var bra att vi var där.

I tältet hade vi många spännande och roliga diskussioner och möten. Den mest udda frågan kom från en kille på runt 17 år som undrade om vi skulle kunna äta köttätande växter. Vi fick många lirkande frågor om hur det skulle kunna se ut, för att vi skulle bli övertalade om att det var rätt att äta kött, dessa diskussioner slutade dock oftast med att besökarna gick iväg med lite vegetariska recept och en lite muntrare inställning till vegetarianism.

Under torsdagen kom ett spöregn utan dess like. Regndropparnas lapphandskar är den enda beskrivningen jag kan komma på. Vilken chans skänkt från ovan! Jag drog på mig regnponcho och tog ett paraply och gav mig ut. Det tog inte lång tid förrän folk började krypa in under paraplyet och där hade de all tid i värden att lyssna på vad jag hade att säga. Vårt tält blev även lite extra populärt där i regnet.

Under lördagen hade jag dessutom turen att springa på Djurens Rätts egna coverboy – Adam Tensta som också såg det som en självklarhet att skriva på vår lista mot burägg.

Annars blev vi själva rätt mycket påsprungna av folk som ville berätta hur bra vi var, vilket viktigt arbete vi utför och vad roligt att vi var på festivalen. Självklart var det en del också som bara ville berätta att de tyckte kött var gott osv, vilket jag inte tvivlar på, varför skulle de äta något som de tyckte smakade illa? Frågan är bara till vilket pris man är villig att äta saker bara för att det är gott?

Speciellt roligt var det när en snubbe kom förbi vårt tält för att till synes bara provocera. Han började med att han ville köpa en hund av oss och verkade inte alls seriös. Efter långa diskussioner gick han dock iväg som en djurfadder. Totalt oväntat och fruktansvärt roligt!

På det stora hela var det en underbar festival och då har jag inte ens börjat prata om musiken (Anna kan dock inte låta bli att flika in det här och det här, red.anm.), men det får bli i en annan blogg, en annan gång. Många nya djurfaddrar och medlemmar, många underskrifter och många härliga minnen av underbara diskussioner med spännande människor. Så tack alla Djurens Rättare som var med på detta stopp. Tack till de som fått Putte i Parken att hända och tack till alla underbara festivalbesökare!

Trots att undertecknad började dagen med att gå åt helt fel håll från spårvagnen, så blev Slottsskogsfestivalen Where the action is en himla bra tillställning. Solen sken och måsarna kvittrade (eller vad gör måsar?), och vi var ett peppat gäng som spred bajamajalappar och pyntade träden med banners före insläppet. Tältet stod i en liten slänt med utsikt över stora scenen, så ungefär varannan timme gick det att prata med förbipasserande och varannan timme var det teckenspråk som gällde. Som Anna sa, ”Du ville se Coldplay va? För du får se Coldplay! Och även vi som inte önskade att se Coldplay, ja vi får se dem ändå”.

Vid tolv vällde det in folk och alla entréflyers gick åt som mjölkfritt smör i solsken under de första timmarna.

I den nya röda festivaltröjan såg vi officiella ut, man kunde lätt missta oss för security eftersom även de bar röda tröjor med vit text. Hoppsan. Man kunde även rida på proffsvågen genom att ställa sig bredvid en som delade ut festivalens spelschema och karta, för då tog besökarna även en djurrättslapp av bara farten!

Solen höll i sig hela dagen och folk passerade vårt tält när de skulle till/från ölservering, toaletter eller scener, vilket är både bra och dåligt. Bra för att folk går förbi = bättre än att folk inte går förbi alls. Men dåligt för folk var ofta målmedvetet påväg någonstans och sällan bara strosade omkring. Men det blev en saftig hög med namnunderskrifter, en hel del nya medlemmar och ännu fler djurrättssamtal.

Dagens klantigaste klantighet var när jag skulle ta mig över det lilla diket som skiljde vårt tält från asfaltsvägen, samtidigt som jag fäst blicken på några som jag tänkt haffa för underskrift. På en halv sekund hade jag snubblat på asfalten och papper och pennor for all världens väg. Knäet skrapades upp och jag fick förödmjukad samla ihop alla kampanjkorten men hjälp av några som såg hela spektaklet. Efter att ha linkat till sjukvårdstältet för omplåstring kunde jag inte låta bli att känna mig lite lite stolt ändå. Med plåster på knät så syns det att man lever! Och en sån liten skråma är ju trots allt ingenting jämfört med hur alla de djur vi kämpar för har det.

En fin dag i fint sällskap, med fin musik och fina budskap. Och efter att djurrättsbilen snurrat runt i stan ett tag efter midnatt var det som att dagen knöts ihop på ett naturligt sett, lite vilse i början, lite vilse på slutet… men himla målmedvetet däremellan!

Ungefär 7000 sådana här har bytt ägare på Metaltown och Sonisphere.

Vi är naturligtvis förberedda även för turnéstopp där just dessa två band inte spelar, och har därför ungefär 14 000 av den här sorten att sprida i sommar:

Extra glada är vi över våra sommarkompisar, Way out west och En riktig soppa!

Ska du på någon festival som Djurens Rätt kommer till i sommar? Håll utkik efter oss i entrén, för vi kommer definitivt att hålla utkik efter dig! I veckan kör vi Hultsfred, Morrissey-spelning i Helsingborg och Åsele marknad. Och ser fram emot att skapa tusen och åter tusen nya ägare av djurrättsmaterial.

”Det goda samtalet”, visst låter det nästan lite föråldrat och naivt? Alltså tanken om ett samtal där parterna genuint lyssnar på varandra och tar till sig varandras åsikter. Är det verkligen något som man kan uppnå på en bullrig festival med alkoholpåverkade människor som hyser ibland helt motsatta åsikter. På sommarturnén visar vi att så är fallet flera gånger i veckan och just denna vecka har jag insett hur viktigt det här samtalet är. För mig att ta till mig den åsikt som den gemene festivalbesökaren representerar är inte särskilt svårt eftersom jag lever i ett samhälle där denna åsikt är norm. Jag möts av denna åsikt varje dag, att djur är mat, varor, kläder etc. Men hur ofta får man som icke-djurrättsintresserad person chans att verkligen möta någon som anser att djur har rättigheter? Hur ofta får man chansen att verkligen utmana sina egna åsikter när man inte får chansen att föra ett öppet och förstående samtal med någon som ifrågasätter normen

Sommarturnén kan med lätthet sammanfattas i olika siffror, som att vi i helgen under Getaway Rock och Sopnisphere rekryterade över 50 nya medlemmar, fick över 800 namnunderskrifter till vår pågående ICA-kampanj och delade ut över 6000 tidningar, flygblad och kort. Men det är svårare att sammanfatta värdet i alla de samtal som vi fört med människor som aldrig tidigare ifrågasatt sin egen köttkonsumtion eller sättet de tänker kring djur. Varje turnéstopp syftar till att slå ner som en djurrättsbombdykning i normalitetens stilla vatten och att på så många sätt som möjligt sprida ringar på vattenytan. En medlem som värvades i helgen kanske blir aktiv om två år, någon kanske hittar ett flygblad längst ner i en handväska om 4 månader och beslutar sig att beställa ett vegetariskt startpaket, någon kanske går hem med nya perspektiv i huvudet som han eller hon testar på sin egen omgivning.

Denna helg slog alltså bomberna ner på flera orter runt om i landet, själv var jag på Getaway Rock i Gävle och Sonisphere i Stockholm så det blev en hel del metal och rock. Vi fick återse gamla vänner i form av Hårda Tider som var uppe i Gävle och representerade sveriges levande hardcorescen bland gamla hardcoredinosaurier och metalskallar. I Stockholm fick vi återse Arch Enemy som spelade på Sonisphere inför en enorm publik. De specialtryckta tröjorna sålde som vegetabiliskt margarin men en liten bunt finns ännu kvar så håll ögonen på Djurens Rätts webshop och haffa en så fort de dyker upp där om du vill ha sommarens hårdaste djurrättströja!

Text: Jens
Foto: Sara-Maria

Efter en god natts sömn i en liten by utanför Luleå gav vi oss tidigt på torsdagsmorgonen av mot detta stopps slutdestination, Kiruna. Väl framme, efter 40 mils bilfärd, gjorde vi oss redo för att sprida lite djurrätt till folket. Kiruna bjöd oss under helgen dels på växlande väder, allt från solsken till regn och 9 graders värme. Festivalen innebar också intressanta diskussioner med allt från äldre män boende på snöbeklädda fjälltoppar om köttätandets vara eller icke-vara till veganer som ville diskutera vilka påverkansformer som är mest effektiva. När vi under söndagen lämnade Kiruna bakom oss kände vi oss trötta men också fyllda med upplevelser. Nu peppar vi inför nästa stopp för oss här uppe i norr, Gatufesten i Sundsvall!

Under Punk Illegal fick vi träffa djurrättsengagerade punkare från Finland, Holland, Kanada och Ryssland och diskussionerna kom allt som oftast att röra vart i Göteborg man kan få tag på den godaste veganmaten snarare än huruvida djur egentligen har rättigheter eller inte. Det bekräftar återigen min egen uppfattning att människor som genomskådat en form av förtryck snart kommer att känna igen och börja bekämpa andra former av orättvisa. På festivalområdet var det dock inget problem att få tag på bra veganmat då det enda som såldes i festivalens servering var smarrig vegankost.

Under festivalen sammarbetade vi med bandet Fredag den 13:e och fick även glada tillrop från en av medlemmarna i det brittiska bandet Hellbastard som kom förbi tältet och imponerades av våra snygga t-shirts.

För den t-shirtintresserade kan jag avslöja att vi idag lanserar en av sommarens nya tröjor på Where the action is och Peace & Love! Vill du se hur den ser ut? Då får du leta upp oss snarast på ett turnéstopp nära dig. Kolla upp vår turnéplan!

Igår ruckades dock turnéplanen en smula när det blev officiellt att Arvikafestivalen ställs in. Det blir helt enkelt till att hitta någon annanstans att åka just denna helg. Härnösands Dansbandsfestival kanske? Har du tips? Hör av dig till oss!