Sista inlägget från öst!

Det här blir det sista inlägget från östteamet för i år… Och eftersom att några turnéstopp passarat så att säga obloggade så tänkte jag lite kort skriva om dem nu.

Vi börjar med Peace & Love, en vecka full av fred, kärlek och djurrätt!
På en festival med runt 40 000 besökare blir det aldrig lite att göra och det blir aldrig tråkigt. Nio fantastiska volontärer hjälptes åt att bemanna infotältet i fem hela dagar. Vädret var fantastiskt, besökarna var fantastiska och VI var fantastiska.

Vi fick också ett litet besök av Paolo Roberto, Lovisa var kvick att fråga om han ville skriva på våran namn insamling mot burägg, men han ville hellre kavla upp ärmarna på skjortan och kolla så att musklerna fanns kvar…

Egentligen finns det hur mycket som helst att säga om den här veckan, men det är svårt att veta vart man ska börja. Vi samlade in över 3000 namn och fick närmare 150 nya medlemmar, ni kan ju tänka er hur många möten vi hade, hur många samtal som pågick och hur många människor vi påverkade. Jag blir överglad bara jag tänker på det. Men jag tror inte jag är kapabel att skriva den boken just nu så jag ger er några fler bilder istället.

Några veckor efter Peace & Love var det dags för Pride, som var en annan helt fantastisk vecka. Bland det första som hände när vi öppnade tältet i Kungsträdgården på tisdagen var att en tjej kom fram till oss och sa ”jag gick den här foldern av er för några veckor sedan (pekade på Vegoland), den fick mig att bli vegan”. Snacka om kvitto på att det vi gör faktiskt spelar roll och gör skillnad! Och efter det samtalet fortsatte kvitton att rulla in under hela veckan. Bland annat kom det fram en man till tältet när det var rätt packat med folk runt infobordet och sträckte på sig för att kunna prata med någon av oss som stod där inne sedan sa han lite skeptiskt ”vad är det ni menar egentligen? ska man inte få äta kött över huvud taget?”, men efter knappt tio minuters samtal var tonen en annan och mannen blev både medlem och frågade om han kunde bli aktiv så han fick träffa andra som kunde hjälpa honom att sluta äta kött”.

Men priset som finaste höjdpunkt på festivalen var nog ändå en tjej i tältet bredvid oss som kom och pratade ett långprat. Alla möjliga diskussioner och argument plöjdes och nya synsätt vidgades. Dagen efter kom hon tillbaka med en tackkorg full med saker från hennes trädgårdsland. Glädjen och peppen som redan var på topp höll på att svämma över! (Ni kan läsa om händelsen ur hennes synvinkel på: http://sannak.se/recept/baka-till-en-vegan). Många och långa dagar hindrade inte peppen ens de sista timmarna på lördagskvällen och det är den känslan, känslan av att det vi gör spelar roll, som vi måste ta med oss och lyfta fram de stunder då peppen inte är lika hög.

Sommarens sista stopp för östteamet var Popagandafestivalen i Stockholm. Djurfaddermålet har aldrig varit tydligare: 41 medlemmar (det skulle innebära 400 medlemmar totalt denna sommar!). Det både började och slutade bra! Sent på lördagskvällen gick vi i mål med 42 nya medlemmar! hurra!

Under lördagen kom vår vän Minkaela på besök och var såklart oemotståndlig att krama på både för oss och för festivalens övriga besökare. Tanken på alla hennes artfränder som sitter inspärrade i små smutsiga burar runt om i landet är aldrig långt borta. Och det är för dem vi fortsätter vårat arbete!
Eftersom att det här är mitt sista inlägg för denna sommar så vill jag passa på att tacka alla fantastiska volontärer som ställt upp och jobbat! Ni är asgrymma allihop! Jag vill också passa på att hälsa alla nya medlemmar välkomna, Välkomna!

Jag kan redan känna peppen inför nästa års sommarturné! Det här året har varit helt fantastiskt mega-super-bra, nästa år kommer bli ännu bättre!

Ta hand om er tills vi ses nästa gång!